God morgon,Vaknade med en väldigt jobbig känsla idag. Första gången på länge. Känslan av obehag och att någonting saknas. Jag gjorde min morgonrutin ändå, även om jag bara ville ligga kvar i sängen där och då. Jag vet ju att INGENTING blir bättre av att ligga kvar i de jobbiga känslorna. Under min meditation och yoga kunde jag greppa varför jag kände som jag gjorde. Jag kunde skriva ner mina tankar och känslor på papper och se det utifrån. Det blir alltid lättare. Behåller vi allt i vårat huvud så kan det kännas övermäktigt, och ibland större än vad det kanske är. Jag förstod att de jobbiga känslorna kom från att jag saknar en person. En person som länge varit i min vardag, men inte längre är det. Jag har så svårt att acceptera att man bara kan kasta bort något som var så fint. Att man inte värderar en vänskap mer. Det gör ont att mista personer ur sitt liv och jag har ibland svårt att förstå varför det sker. En relation ska vara två-sidig enligt mig. Oavsett om det är en kärleksrelation eller vänskapsrelation.”It takes two to tango”. Det borde inte vara bara en av två som alltid hör av sig. Ansvaret att relationen inte ska dö ut borde inte ligga på endast en av två personer. Jag har lärt mig att man aldrig ska behöva ”be” om att få finnas i någons liv. Man ska aldrig behöva övertala någon om att se ditt värde. Let them go. Lägg din energi på människorna som SER dig, HÖR dig, bekräftar dig. Som lägger ner lika mycket eller lite ansträngning på Er relation som du. En person som inte tar dig förgivet. En person som är rädd att förlora dig. Om du känner dig osäker på om en relation är i obalans… om du känner att det bara är DU som hör av sig och föreslår att ni ska ses? Om du aldrig får något tillbaka? 1. Ta upp det med personen.2. Ser du ingen förändring? Prova att inte höra av dig och se hur lång tid det går innan den personen hör av sig till dig. Du är värd människor som ser ditt värde. Som inte tar dig förgivet. Kom ihåg det. Kram och kärlek